Bloggen

Att vara ute o tälta sliter en hel del på kroppen, man känner av muskler och leder som man inte trodde existerade, i alla fall är det så för mig så därför är det så skönt att bryta upp, om så bara för ett dygn med en god grillkväll med världens bästa gäng och sedan gå och lägga sig i en varm och skön säng, det är aldrig fel. Jag ska absolut inte klaga, jag älskar utmaningar och slita lite då och då, men när man gör det kan det ibland kännas lite extra skönt med lite vardagslyx. Nu hade vi kommit halvvägs och såg fram emot en betydligt lättare sista halva, förutom den kända Lundbäcksbacken, en backe som tagit knäcken på en och en annan elitåkare. Men efter den här etappen kanske man ska ändra namnet till något annat namn, typ Louise? Vad jag menar med det återkommer jag till lite senare, men nu drar vi igång etapp nummer 6.

Den här etappen hade jag för mig var en av de lättaste under hela vandringen, men mitt minne är helt klart inte det bästa för det var riktigt tufft. Inga långa backar och för det mesta bra underlag, eller i alla fall hyfsat, men det var mycket upp och ner, men faktum var att den längsta backen gick faktiskt nerför för en gång skull, en riktigt kul backe med en hel del kurvor där man fick tänka till lite i svängarna och ta det extra försiktigt. Nu kanske ni tycker att jag är väldigt konstig som poesierar backar på det här sättet, but thats me folks. Hur som helst, efter dagens etapp hade vi kommit lite mer än hälften av leden vilket kändes både skönt och tråkigt.

När jag planerade vandringen markerade jag med rött de dagar där etapperna var som jobbigast och syftet med det var för att se om vi behövde mer medvandrare för att hjälpa till lite extra. Det blev tre röda markeringar, den första i starten vid Berga by, den sista Lundbäcksbackarna, men den andra markeringen skulle vi ta oss an idag och orsaken till dagens röda markering var Risbergsbackarna som kan vara knäckande även för den vältränade, men innan vi kom dit så skulle vi få möjligheten att få njuta av en över fyra kilometer lång nerförsbacke, Sveriges köldhål och platsen där det sägs att Gustav Vasa gömde sig för danskarna.

Förutom alla trevliga människor som man hade att göra med under vandringen var vi några som hade med oss våra fyrbenta vänner, en av dem var min hund Iris som även var med förra året. Förra året fick vi utrustning för våra hundar från Östersunds djursjukhus, men i år stödde de oss ekonomiskt vilket bland annat betydde att vi kunde göra vandringen utan en ekonomisk förlust, så hatten av för dem.

Den här vandringen hade inte varit möjlig utan de sponsorer som ville stötta oss och vårt projekt, två av dem var Decathlon och Zoomability. De var mycket värdefulla under vandringen och kom till sin rätt. Äntligen var det dags att dra iväg på den första etappen, den kortaste av dem alla, men som började med en mördarbacke efter bara 100 meter, en backe som besegrade mig förra året, frågan var om samma sak skulle hända igen? Läs vidare så får ni svaret.

Första veckan i augusti genomfördes den numer årliga vandringen för människor med olika funktionsvariationer som jag döpt till, "Den långa vandringen" och som är en vandring på 94 km och som går utmed den klassiska cykelvasaleden. Tanken med vandringen är ge människor med olika funktionsvariationer möjligheten att få komma ut och uppleva vildmarksliv under kontrollerade former och upptäcka sina möjligheter av att kunna vara ute i naturen.

Snart är det dags för Sveriges längsta vandring för människor med olika funktionsvariationer, nämligen den klassiska cykelvasaleden. Ni är många som kommer att följa oss efter vägen så därför kommer här lite information om vandringen med bland annat hålltider och information om våra sponsorer.

Här är andra och sista delen av mitt blogginlägg om min vandring i Skåne och det skulle visa sig att vi hade sparat det bästa till sist, men det skulle visa sig bli mer besvärligare än vad vi hade tänkt oss. Förutom min beskrivning av vandringen så kommer jag även att tipsa om vad som är tillgängligt utmed leden, boenden, hyra av zoom m.m.

I slutet av maj var jag i Skåne för att anordna en vandring tillsammans med Höganäs kommun och Friluftsfrämjandet för människor med olika funktionsvariationer. Leden som vi åkte på var Kullarulla som är en del av Skåneleden. En underbar led så har ni inte åkt den tidigare så gör det. Här kommer första delen av två om min upplevelse utmed banan och lite tips.