2023 års första tältnatt
I normala fall så brukar min tältsäsong börja i månadsskiftet mars/april och orsaken till det är främst två saker, snö och mörker. Snön gör som ni alla förstår det väldigt svårt att ta sig fram med all packning, så det är en av anledningarna. Nummer två är att solen går ju ner så otroligt tidigt på dagen och då är resten av dagen tills man ska gå och lägga sig en väldig dötid, så därför är jag så otroligt glad över att ha träffat några personer som är inne på samma spår som jag, det går att tälta året om om man har den rätta utrustningen plus att man är lite smågalen.
För ca 1 år sedan föreläste jag på en friluftsmässa i Uppsala plus att jag hade en monter tillsammans med Eric Törnblad från "Mat och Uteliv", en väldigt trevlig tillställning som jag varmt kan rekommendera att besöka när den kommer senare i år, i mars närmare bestämt. I montern bredvid oss stod det ett par långhåriga killar som jag blev lite nyfikna på och vad de hade att erbjuda och det visade sig vara väldigt trevliga personer och som jag att de här ville jag känna lite mer och ha ett samarbete med, så ett par månader senare ledde Linus som driver företaget "Naturens hemligheter" en kurs om ätliga växter. Det här var en av årets trevligaste vandringar så jag kände att
det här var absolut ett gäng som jag inte ville släppa taget om för det är inte bara ätliga växter som de lär ut utan mycket annat som har med friluftsliv och överlevnad att göra eller vad sägs om att bli serverad en gourmémiddag gjord över en öppen eld ute i skogen, eller varför inte gå en kurs i bushkraft och friluftsteknik? Gå in på deras hemsida och läs mer vad de har att erbjuda, men nu återgår vi till det blogginlägget egentligen skulle handla om, men varför jag presenterade Naturens hemligheter var för att det var dem jag och Iris tillbringade 2023 års första tältnatt med, så nu ska jag berätta om den.
Att hitta en bra tältplats så tidigt på säsongen är inte lätt för det är oftast väldigt blött, lerigt och ganska jobbigt att ta sig fram, men så berättade min gode vän Linus om att det fanns ett ställe på Ekerö vid ett ställe som hette Rödsten. Jag försökte bädda in en karta här men det gick inte så bra, men om ni klickar på länken så ser ni vart det ligger. https://kartor.eniro.se/m/qsmZB
Det enklaste sättet att ta sig dit för mig är givetvis färdtjänst, men eftersom jag inte litar på färdtjänsten längre på grund av alldeles för mycket strul genom åren så bestämde jag att åka dit kollektivt i stället, så när all utrustning som både jag och Iris behövde vilket inte var så mycket eftersom både tält och mat fanns på plats, men när vi kände oss redo för att åka så rullade vi upp till Mariatorget för att där ta tunnelbanan till Masmo som ligger en bit utanför stan. Från Masmo station tog vi oss bort till Slagsta färjeläge som ligger ca två kilometer bort för att där ta bilfärjan över till Jungfrusund.
När vi satt på båten kom jag på en väldigt jobbig sak som är så typiskt mig, min campinglampa hade jag packat ner i min väska, ganska långt ner tyvärr vilket inte alls var så bra för det började bli riktigt mörkt, men när vi kom till Jungfrusund så kom Linus och hämtade oss för att köra oss till lägerplatsen så det löste sig som tur var ändå, men det är fruktansvärt irriterande att göra ett sådant här misstag, trots att man är van att ligga i tält för det gör jag ett antal gånger per år.
Vi åkte Bryggarvägen några hundra meter och sedan in på Jungfrusundsvägen ytterligare en bit för att sedan svänga in på en grusväg som gick in i skogen och till tältplatsen. Eftersom det var nattsvart när vi kom kunde jag inte bedöma om det var ett fint område för jag såg typ ingenting, men efter att jag fått låna en pannlampa så kunde jag konstatera att vi i alla fall var i en skog med en massa träd som lystes upp när jag tittade mig omkring.
Från bilen följde vi en stig en kort bit till lägerplatsen och där var tältet redan uppsatt och man höll på med förberedelserna till att få till en eld, både till kaminen inne i tältet och eldplatsen under tarpen, några meter från tältet som var av märket Hillebergs Atlas som jag tror var ett 8 eller 10-mannatält så det fanns gott om utrymme för oss eftersom vi bara var fyra personer och en hund som skulle tillbringa natten där. Efter att ha kommit in i tältet som var säkert över två meter högt och ett antal meter brett så kände jag att här kommer jag att trivas och det inte var vilka killar som helst vi hade att göra med utan de här var proffs och vet vad de snackar om! Förutom Linus så träffade jag Andreas som också han är en passionerad utomhuskock med ett SM i utomhusmatlagning tillsammans med Linus på sitt CV och Joacim som är utbildad slöjdlärare och, expert inom bushkraft, hantverk, utomhuspedagogik och håller därför i kurser i täljteknik. Jag såg en del av hans verk på mässan när vi träffades första gången och blev mycket imponerad och just täljteknik är något som han lär ut i sina kurser, så med andra ord, de kan som sagt sin sak.
När vi lärde känna varandra lite bättre och ha hyfsad koll på vilka vi var så var det dags för middag, en måltid som skulle gå åt det japanska hållet eller vad sägs om Okonomiyaki, japansk kålpannkaka, toppat med sesamfrön, majonäs, srirachasås, gari som är syltad ingefära, norichips som är chips gjord på sjögräs, salladdslök och hackad chili. Jag förstår att det kan tyckas lite konstigt med syltad ingefära och chips gjord på sjögräs, men det var riktigt gott och tillbehören kan man köpa i välsorterade mataffärer eller orientaliska matbutiker.
Förutom de nämnda tillbehören så slängde de på en flankstek som de hade smort in med torra kryddor för att sedan steka på muurakkan för att sedan strimla och lägga på den japanska pannkakan, oförskämt gott och som om det inte räckte så blev det popcorn poppade över öppen eld, men ok, popcorn har man väl ätit några gånger i sitt liv, men jag har aldrig varit med om att poppa över öppen eld vilket var kul att se och det smakade precis som vanligt, så egentligen var det bara tillagningsmetoden som var lite speciellt, smaken var den samma.
Tiden går så otroligt fort när man har trevligt, helt plötsligt var klockan halv tre på natten så då kände vi att det kanske var dags att gå och lägga sig i sin sovsäck som var varm och skön från kaminen som spred en underbar värme i tältet.
Jag brukar vakna väldigt tidigt när jag är ute och campar, men nu sov jag till halv nio, kan bero på att vi la oss sent och att det var ganska behagligt i tältet, kaminen hade slocknat sedan några timmar, men Jocke satte genast igång med att få fyr på den och det dröjde inte länge förrän det blev varmt och skönt igen. När jag hade packat ihop mina och Iris saker så väntade mig en underbar frukost bestående av varma dubbelmackor med ost, skinka, tomat och senap och till det kokkaffe som Jocke hade fixat. Den här frukosten är lite skillnad om man jämför med mina frukostar som brukar bestå av lingongrova med någon smaksatt mjukost på tub och till det pulverkaffe, men efter att ha ätit det här måste jag nog börja anstränga mig lite mer för det var riktigt gott och maten är en så viktig del när man är ute och campar, man behöver inte leva på frystorkat hela tiden, med lite mer ansträngning kan man få ihop en bra, nyttig och god måltid. När frukosten var uppäten och all packning inpackad i både det ena och det andra så var det dags att dra till bilen för att för min och Iris del ta färjan över till fastlandet och hem till frugan.
Det här är ett dygn som jag sent kommer att glömma, det var väldigt lärorikt och väldigt trevligt och det bästa är att vi snart kommer att träffas för nya äventyr någonstans ute i skogen. Glöm för guds skull inte att gå in på deras hemsida, då kanske även ni får uppleva det som jag och Iris gjort och som sagt, de tänker även på tillgänglighet så känner ni er osäkra så släng iväg ett mejl och fråga för som jag alltid brukar säga, naturen är till för alla, även för människor med olika funktionsvariationer och det är något som jag vet att Naturens hemligheter håller med om.
