Den långa vandringen 2022, del 2
Som vanligt vaknade jag tidigt på onsdagsmorgonen, typ fyra timmar innan vi skulle dra iväg på den första etappen, men det var helt ok för jag kände mig ganska pigg ändå, framför allt förväntansfull på vad dagen skulle ge för väder, men när jag stack ut huvudet så verkade det ganska lovande. Efter en god och kraftig frukost som är brukligt för personer som utsätter sig för lite mer extrema saker och lite fotografering så var det äntligen dags för avfärd, från Berga by till Smågan som var vårt första stopp, ca 8 km bort.
Ni som följde oss förra året kanske noterar en liten förändring mot förra året och det var att vi tältade direkt vid startplatsen vilket var väldigt skönt. Vi vann inte så mycket tid, men praktiskt så löste det en hel del problem som vi annars skulle behöva tackla, bla dela upp oss i grupper där zoomarna och Anders skulle ta cykelvägen upp och riskera att åka vilse, medans vi andra åkte i olika bilar, men det slapp vi i år.
Innan vi drar iväg tänkte jag köra lite historia om Vasaloppet som började redan 1520 då Gustav tog sin flykt från Mora till Sälen, föga vetandes om att det skulle bli ett lopp i hans namn, ännu mindre att det 500 år senare skulle bli ett gäng invalider som genomförde samma sträcka, fast i en lightversion av sträckan. Den första som anmälde sig till det första vasaloppet 1922 var Carl Emanuel Berg från Göta i Karlstad, naturligtvis en värmlänning med andra ord, men tyvärr vann han inte utan det var Ernst Alm från Norsjö IF, Västerbottens län, ja ja, värmlänningar kan inte vara bäst på allt. Märker det att jag kommer från Värmland eller, självklart!!
Nu åter till själva vandringen. När alla gjort sina toalettbesök och fyllt sina vattenflaskor var det dags att rulla över stora vägen och rulla/gå de cirka 70 meter tills Bergsbacken där dagens tuffaste backe började, 3,5 km nonstop. Som jag nämnde i ingressen i ingressen så var det här en backe som var för tuff för mig förra året när jag åkte, men nu hade jag gett mig sjutton på att klara backen, plus många av de andra backarna under vandringen som jag behövde stöttning uppför. Det gick inte fort, men sakta men säkert tog jag mig upp för mördarbacken vilket var en stor seger för mig.
Som tur var så var underlaget asfalt vilket gjorde att jag enbart kunde koncentrera mig på att ta mig upp för backen och inte tänka på stenar eller pinnar som i normala fall skulle bromsa upp den lilla fart jag hade, typ 2 km i timmen men upp kom jag, UTAN HJÄLP! Väl uppe stannade vi till vid en liten tjärn där hundarna fick svalka sig lite innan vi drog vidare några ytterligare hundra meter till dagens lunchplats. Förra året fick vi mat från Elles utemat, men i år ville jag satsa på lite mer lokala stjärnor och i
det här fallet var det Bengt från Vasaloppsbyn som såg till att vi fick våra måltider serverade, plus att han forslade all utrustning till varje lägerplats, en ovärderlig hjälp! Idag hade han ordnat pannkakor till oss alla med lingonsylt eller äppelmos. Han hade stått och stekt pannkakor till sen natt för att sedan värma på dem innan vi kom, det kallar jag lyx! När vi lämnade Bengt för att fortsätta vår vandring ändrades underlaget från asfalt till en vanlig grusväg vilket var helt ok, det var åtminstone hårt underlag än så länge.
Området bjöd på fina vägar, en vacker natur och några naturreservat som vi passerade, ett av dem var Hösäterns naturreservat som bildades 2007. Så småningom var vi framme vid Smågan där vi skulle tillbringa vår första natt. Tältplatsen var inte jättestor, men vi fick ändå plats vilket var huvudsaken. Senare på kvällen grillades det korv som bevakades av Iris så att allt gick rätt till vilket det också gjordes för det var riktigt gott.
Som jag nämnt tidigare så var Zoomability en av våra huvudsponsorer så här kommer en liten reklamfilm om dem som gjordes under vandringen.
