Efter en mycket trevlig kväll med god mat med bland annat grillad korv som noga övervakades av min hund Iris, och en hyfsad god natts sömn och en god frukost så var det dags att ta sig an etapp 2 som gick mellan Smågan och Mångsbodarna. Den här etappen bjöd inte på några monsterbackar, men fruktansvärt sega långsträckor med svag lutning med ett ganska dåligt underlag som bestod av löst grus vilket inte var helt lätt, men jag ska absolut inte klaga, det var så kul att vara ute i Vasaloppsskogarna igen!! Efter ca 4 km stannade vi till för en välförtjänt dryckes och toapaus och då passade vi på att ta en gruppbild på alla som senare har använts flitigt i olika sociala medier och tidningar den senaste tiden.
Dagens etapp var en av de längsta på hela vandringen, ca 14 km, så vi hade med andra ord 10 km kvar från det vi tog gruppbilden, men vi hade en lunch att sikta in oss på ett par kilometer bort. Det var lite olika bud på vad som skulle bjudas på, men jag var säker på att det skulle bli något väldigt gott eftersom det var Bengt och hans fru som hade ordnat maten och av minerna att döma så blev ingen besviken.
Efter lunchen så blev terrängen en helt annan att köra på, vi följde en bredare stig för att efter en stund komma ut på ett större område med myrar och här måste jag ge en eloge till de som byggt spångarna över området. Det var väl kanske en och en annan bräda som behövde bytas ut, men det var väldigt brett och lätt att ta sig fram.
Efter några timmars körande och vandrande kom vi äntligen fram till Mångsbodarna och på något konstigt sätt så kändes det som att vi hade kommit jättelångt, men vi hade mer än 6 mil kvar så det var bara en känsla, inte en verklighet. När vi kom fram så serverades det den klassiska blåbärssoppan med biskvier och till de som var lite extra hungriga så serverades det också broccoligryta som var en av flera rätter som vi blev sponsrade med från Friluftsmat.
När jag ändå nämner sponsorer så vill jag ju lyfta fram Decathlon som sponsrade oss med ett 3-mannatält, sovsäck och liggunderlag och tältet var väldigt enkelt att få upp, läs den långa vandringen, del 2. Det blev en relativt tidig kväll för efter en natts god (förhoppningsvis) skulle vi ta oss an en 4,5 kilometers lång nerförsbacke för att sedan ta oss an de beryktade Risbergsbackarna, men mer om det i nästa inlägg.