Den långa vandringen 2022, del 7
Det var en magisk känsla jag fick när jag tittade ut genom tältet med solen som lyste över tältområdet och daggen som med hjälp av solen bildade små ljusvattendroppar. Vissa skulle väl kanske säga att det var blött och hemskt, men jag tyckte att det bidrog till en viss mystik som tilltalade mig mycket. Visst blev man blöt och smutsig, men det är bara vatten och vanlig smuts, förr eller senare blir man ju torr igen, smutsen får man leva med när man är ute och lever vildmarksliv.
Förra året när vi var här så var vi lite oense om hur vi skulle gå från Hökberg och vidare mot Läde som då var nästa tältplats, men som i år var vårt lunchställe eftersom vi hade bestämt att nästa lägerplats skulle bli Eldris som ligger en knapp mil från målet i Mora. I år hade vi bestämt att vi inte skulle bo på hotell när vi kom i mål, utan när vi var framme så skulle var och en åka hem till sitt, så därför ville vi inte komma så sent till målet, men innan vi hade ju en bit kvar innan vi skulle bryta upp så åter tillbaks till underbara Hökberg.
Som jag nämnde tidigare så finns det en hel del spår att välja på, men som jag även nämnt så var det väldigt tydligt vilken av vägarna vi skulle välja, förstår inte vad som var problemet förra året, får väl skylla på att vi var trötta kanske för nu började det kännas lite här och var. Från tältplatsen gick det nerför en bra bit, 1 km för att vara exakt, väl nere följde vi en hyfsad stig som gick utmed Vasaloppsvägen som är den stora vägen. Vädret var som sagt bra och inga större problem efter vägen så efter ett par timmars vandring var vi i Läde för ett stopp på någon timmes lunch. Läde är en ganska stor fäbodvall med anor tillbaka till 1500-talet. Det finns dock en fornlämning utanför fäboden som anlades redan mellan 900- och 1100-talet.
Det är osäkert om Läde under första tiden var en by eller ett fäbodställe. Efter 1670-talet är Läde dock registrerat som ett fäbodställe. Före storskiftet i mitten av 1800-talet nyttjades Läde av fäbodbrukare från byarna Selja- Hemus, Långlet, Kråkberg, Öna och Östnor. Efter storskiftet kom Läde att tillhöra Selja- Hemus och Östnor. Läde var ett viktigt fäbodställe för dessa byar på 1800-talet. Då betade ca. 600 kreatur här på för- och sensommaren. Idag har Läde dock karaktären av sommarstugeboende och de sista som ”byffrade” upp hit med sina kreatur, gjorde så på 1960-talet. Förutom fäbodarna så finns här en sjö som några av oss åkte ner och tog sig ett dopp i förra året.
Efter lunchen fortsatte vi grusvägen som gick genom ett landskap av tallar och mossa så långt ögat kunde nå, några granar fanns där också, men tallen var den som ägde området typ. Efter ett par timmarsvandring så kom vi äntligen till Eldris där vi skulle tillbringa den sista natten tillsammans, lite sorgligt men sant. Eldris är en fäbod en mil väster om Mora, tillhörande byn Långlet.
Eldris har blivit känt som en av vasaloppskontrollerna. Eldris användes som fäbod under en stor del av året. Bönderna flyttade från Långlet till Eldris vid månadsskiftet maj-juni för attta boskapen till sommarbete. De stannade till dan efter midsommar då de färdades vidare till en annan fäbod kallad Norra Garberg, för att där tillbringa resten av sommaren. När hösten kom flyttade de tillbaks till Eldris för att stanna till jul – vid skörden reste de dock ner till Långlet men då endast över dagen. Fäboden ligger vid Hemulånsom förr användes för flottning av timmer. Kvarnar och dammar har funnits vidHemulån sedan 1600-talet, men många försvann när man anpassade ån förflottning. Vid sekelskiftet, i samband med att Eldris fick en järnvägsstation,byggdes ett bärtorkeri, där man torkade bär och frukt som plockats i trakten.Man köpte också in bär som kom med tåget för torkning och slutligen för vidaretransport med tåget. I trakten har också funnits en klockverkstad där urverktillverkades, men den brann ner i början av 1900-talet.
Mest känt är Eldris som den sista vasaloppskontrollen, nio kilometer före målet i Mora. Kontrollen har inte alltid legat mitt i Eldris som den nu gör, för spåret har dragits om många gånger under årens lopp. Innan den var på sin nuvarande plats låg den norr om Eldris och gick aldrig genom fäbodsområdet. Dessförinnan låg kontrollen vid gamla Eldris järnvägsstation. I början av Vasaloppets historia gick spåret genom Långlet och kontrollen var också placerad där.
Under veckan hade jag legat i tält, förutom i Evertsberg då vi alla låg inomhus i ordentliga sängar, men i natt kände jag att det var dags att sova i tarpen som jag haft med mig underveckan. För den som inte vet vad en tarp är så kan jag berätta att det är ett tält utan väggar och golv, dvs bara ett enkelt tak som man fäster i det som finns med hjälp av de snören som finns och det är inte så lätt alla gånger. Det fanns inte så mycket alternativ att binda fast utan jag fick ta det som funkade minst sämst, mot en vägg och räcken. Det såg väl inte så mysigt ut, men både jag och Iris sov ganska gott den natten, trots lite regn.
Tidigare under veckan hade jag haft kontakt med Sveriges radio som ville göra en intervju med mig och någon deltagare så innan vi drog iväg kom hon för att göra ett reportage som sändes senare under dagen. Klicka på länken så kan ni höra den.
Vägen in till Mora var ganska flack, förutom på några ställen där man fick ta i lite extra, men det hade vi ju gjort hela veckan så det var inte så märkvärdigt, en dag på jobbet kan man väl säga. Det mest dramatiska som hände, förutom en punka på en av zoomarna, var att min kära hund Iris hittade en skithög som hon rullade sig i vilket kändes på långa vägar, så när vi kom till skidstadion så hjälpte syrran och någon till med att göra henne ren vilket jag är så tacksam för. Detta gjorde att vi blev lite sena vid målgången, plus att några vägar var avstängda pga kommande cykelvasa, så när vi närmade oss målet blev vi hänvisade tilltrottoaren vilket inte kändes så kul. Man vill ju köra på ett majestätiskt sätt, dvs på paradgatan in under målportalen, men det får väl bli nästa år. Väl i målväntade oss familjer, vänner och press vilket var väldigt kul, efter intervjuer var det dags att säga farväl till alla underbara människor som man varit tillsammans med under veckan innan man satte sig på bussen hem till Stockholm.
Ett stort tack till alla deltagare och medvandrare som gjorde att det här blev en underbar vecka med mycket skratt och kämpaglöd, trots periodvis dåligt väder och kyla. Ett stort tack vill jag också rikta till alla sponsorer som stöttat oss efter vägen. Sist men inte minst, min gode vän Bengt. Han gjorde ett toppjobb hela veckan med att se till så all utrustning kom till lägerplatserna och däremellan trolla fram underbara måltider från frukost till kvällsmål, så ett stort tack till dig Bengt från oss alla. Nästa år är det jag och Bengt som kommer att hålla i taktpinnen och se till så att allt funkar som det ska och den planeringen har börjat redan nu. Vi kommer att ha lite föreläsningar framöver och träffar för att förbereda oss för ”Den långa vandringen”. Datumen som man ska hålla reda på om man vill hänga på, det är:
18 januari, föreläsning i Stockholm
26 januari, inspirationsdag med aktiviteter och föreläsning i Mora
15 februari, föreläsning i Solna
13 maj, dagsvandring i Roslagen
10 juni, dygnsvandring Eldris-Mora
29 juli-6 augusti, Den långa vandringen
De här aktiviteterna kan man läsa mer om på hemsidan under fliken ”vandringar och på gång”. Anmäla sig gör man antingen på Facebook eller på min mejl anders@willut.se
